pellenacken

Var på Falu Djursjukhus i dag och ögonlyste Frazze.
Har gruvat mig en del för att sätta foten där igen, eftersom det var där som Tiezon gick bort för snart två år sedan.
Kommer än idag ihåg hur jag gick över parkeringen med hans halsband i handen och tänkte helt ovetande: Tänk om jag aldrig får se honom mer. Tänk om han dör från mig.
Men den känslan gick rätt så bra att tygla, och det har jag väl Frazze att tacka för.
För när han hade fått sina ögondroppar som skulle vidga pupillerna, så gick vi till väntrummet. Allt var lugn och ro, jag skrev i lite information och sen small det.
Ut från en korridor så kommer en matte och hennes, vad det nu var, den morrade till åt Frazze och sen var cirkusen igång.
Pennan flög i en båge genom luften, och pärmen jag hade i knäet for ner på golvet och öppnade sig, när Frazze svarade upp. Sen blev det ett jäkla liv en kort stund. Frazze kom bara två decimeter, men han hade nog gärna kommit ända fram.
På det sättet så satte han respekt i hela väntrummet på, typ en minut.
För det är så, Frazze sätter man sig inte på.
Hur snäll och social som helst, men om någon morrar åt honom, då fattar han humör.
Sen lade han sig på golvet under min stol på sida och tog det lugnt.
Huzzes solstråle.

Frazze har haft en riktigt skön stil under en tid, man börjar förstå hur bra han kommer att bli när hans hjärna har vuxit ikapp "skalet".
Allt har fungerat perfekt, han har gått fint och inte brytt sig om andra människor eller djur. Visst har man fått väcka honom och fuskat med lite avledande, men när man väl fått kontakten så har allt funkat perfekt.
Han har inte hoppat in i den "röda" zonen på en gång.
Men......
Sista två veckorna så har det blivit lite bakhalt igen, och jag undrar om jag skulle kollat öronen på honom istället för ögonen.
För ser gör han ju, det vet man, och ser man på honom, när öronen skjuts framåt vid intresse. Däremot höra när man ska ha kontakt, det kan vara lögn i helsike.
Han är ju bara 2 år så det är ju saker som går upp och ner, och man gläds verkligen åt varje positivt steg i rätt riktning, även om det är små små steg.

Hur gick ögonlysningen då??
Helt perfekt, väldigt duktig när "vetten" lyste och tittade och inga som helst problem med ögonen.
Skönt.

Allt för nu

Ha e

Tord och en vilt snarkande Frazze

Tror faktiskt att jag har det, om man tänker på mysfaktorn.
Tänk själv, en knastrande brasa, en skön värme som sprider sig mot kroppen, och att låta tankarna vindla iväg i sina irrbanor. 
Finns det något bättre??
Ska väl vara att få ligga på en fäll med ett gott glas rött då, för det får jag inte göra på jobbet. Men i morse så längtade jag till att få ställa mig framför ugnen.
Klockan ringde 03.50, klädde snabbt på mig och slängde ett getöga på termometern, jag trodde inte mina ögon.
I helgen så var vägarna bara, och man började tänka på att sätta sig på den motordrivna tvåhjulingen, med vinden blåsande i det helt obefintliga håret, men det var då det.
Nu är nu, och termometern hade frusit fast på minus 18, i slutet på mars, ganska ovanligt eller hur, åtminstone här. OK, det var -11 igår kväll när vi var ute med Frazze, men 18, det är ju löjligt.
Som sagt, så tycker jag att jag har ett bra jobb där man kan stå och njuta framför brasan och grädda knäcke.
Luktar gott gör det också.

Däremot så har vi en i familjen som älskar när det är snö, och vill verkligen att det kommer mer och att den stannar kvar över midsommar, kan jag tänka.

Kolla in glädjeskuttet, när det kom snö i måndags.



Idag blir det att elda en hel del hemma också, och njuta av den underbara solen, kanske blir en liten meditationsstund mot köksväggen.
Tror att det blir en 40 minuter på spikmattan också, framför brasan förstås.

Ha e
Tord

Tänk, då var det dags.
När ens barn ska gifta sig, då blir det lätt att man tänker till lite om sin egen ålder. Man blir påmind liksom.
Äldsten, vi kan kalla honom så, eller också tar vi namnet Matz, för det heter han.
Född 770707 och ska gifta sig 090909, häftigt vad?
Siffror kan betyda väldigt mycket, och i det här fallet så är sifferkombinationen extra viktig.
7,an blev mitt turnummer när Matz blev till, och nu kommer jag nog att lägga till 9,an också.
Bröllopet kommer att ske där han bor, i Bryssel, och kommer därför inte att bli på samma vis som om han skulle ha gift sig i Sverige.
I Belgien så är det om inte jag minns helt fel, att man går till, typ borgmästaren och genomför vigselakten, och sen blir det 3 stycken mottagningar, varav den sista blir med mat och galej.
Hur som helst så kommer det att bli häftigt och farzan kommer säkert att få en tår i ögonvrån, för sån är jag.
En blödig jäkel.
Som tur är så kommer det att bli en fest i Sverige också, så att alla hans svenska polare och polarinnor kan vara med på lite kul.
Matz tjej, Indiana, är en helt underbar tjej, och dom passar så bra ihop. Det är väl så man ska säga om man är förälder, eller hur? I det här fallet så är det lätt att "ljuga", för det är helt sant.
En tjej som har mycket vilja och starka mål i sitt liv, precis som Matz, så det bådar verkligen gott för den nya familjen.
Så jag börjar väl lite granna i förväg med att säga:      GRATTIS
Jag har väntat på den dagen.

OCH

Våren är på väg.

Kan det bli mycket bättre??

Julen har gått, för länge sedan, tiden har helt enkelt inte räckt till för bloggandet. Jobbet tar ut sin rätt, kan jag ju skylla på.
Det lät väl bra?

Tänkte i alla fall bjuda på lite bilder.

  
Tänk att jag hade varit snäll, ändå

  
Godis blev det också

  
Sömn måste man ha

  
Hjälpte huzze med ve´n. Han sågade och jag fyllde kärran

  
Vila behövdes efter den pärsen


Lite TV blev det ju förstås. Gillar katter, om Du förstår :)


Vaktade kudden

     
Tjusig va?? Det är ju bara nyårsafton en gång per år.

  
Lite vin borde väl finnas kvar. Näe, slut, attans.


Taskigt va??


Slutligen, som huzze jobbar, så måste han sova en stund på eftermiddan, då blir det kudden i soffan, och att försöka  komma först, annars blir det så här.



Avslutar med ett ordentligt försenat ....................


GOD FORSÄTTNING

Ja då var det dags igen.
Tiden går så hiskligt fort så det är svårt att hinna med ibland.
Det här året ska jag vila och ladda batterierna under min ledighet som blir ganska lång.
Jobbar sista gången i år på måndag, stämplar ut klockan 08.00 och kommer inte tillbaka till jobbet förrän 12 januari 2009.
Julaftonen blir som vanligt, en julmiddag med släkten, hos svärföräldrarna, och sen på kvällen, blir det soffan med något gott att blöta strupen med.
Tomten har slängt av några paket till oss, redan, så det blir lite paketöppning också.
Sen tar vi dan som den kommer, som t ex


Tittar på tomten, (som jag trodde var större)

Vilar

Äter godis, förstås
  Drömmer om sommaren, som varit  

             
                
    
Bråkar med träd

Ååååh landet!!

Njuter ute
    
Tittar på TV

Men framför allt. Soffan och laddar batterierna

GOD JUL och ETT GOTT NYTT ÅR på Dig

Ha e

Hur kul är det, på en skala.
Frazze älskar att bada men duschen är inte en av hans favoriter, åtminstone inte innan man har lyckats locka in honom.
Är han bara där så älskar han allt man gör med honom, njuter i fulla drag.
Han har hållit på och klia sig som bara den på nätterna så det bestämdes att han skulle "badas". När jag satte mig på golvet och kastade in lite rökt skinka i duschen, och gav honom ordern att "leta godis", då lyckades jag få in en fjärdedel  av denna ca 2,5 meter långa hund, och sen putta in resten. Väl inne så krymper han snabbt och blir ca 80 cm igen. Hur gick det till?? Det kan inte vara vattnets påverkan, för det har jag inte skruvat på än.
Sen är det bara att skölja av och tvåla in. Ser snabbt att jag skulle ha kardat honom innan duschen, "tänkte inte på dé".
Pälsen släpper så man tror att det bara blir en nakenhund kvar, en enorm sådan.
Och Frazze bara myser, med nosen vilande mot min mage när jag står och masserar honom. När han är klar så blir det torkning inne i duschkabinen, för att slippa den berömda "jag ska bli torr i ett skak" vilket brukar rendera i att man får plocka små svarta råttor i tak och på väggar i en vecka.
Använder en suverän duk att torka med som kan inhandlas på zoo, om man vill betala "stora" pengar, Plutoduk kallar dom den, eller så kan man köpa den på marknader, då heter den Sugatex, kostar då bara en bråkdel, och är samma sak, enligt mig.
Är också helt perfekt att suga upp den utspillda groggen i vardagsrumsmattan med, på lördagskvällen, massera mattan och vrid ur i glaset igen, man får tillbaka allt, och lite till. Vem vill inte testa nya smaker på drinkarna??
Sen har man en glad hund som luktar bra och som inte kliar sig längre.
Sanering av dusch och badrum följer, och det är här jag vill komma med ett erbjudande.
Om det finns någon med en nakenhund som vill uppgradera den till en rottweiler-valp, så kan jag säga att en sån uppgradering fick jag ihop i duschen.
Håret som fastnat på min egen kropp räckte till en hel toupé.
Så duscha hund, det är kul.
Ha e
Tord

Redan frågar Du säkert.
Här hemma, i Dala-Husby, har vi haft minusgrader på nätterna i snart en månad. I natt hade vi vår lägsta temperatur, minus 4,6, så nog är den på väg alltid.
Enligt småländsk folktro så kommer snön när domherren på senhösten kommer och äter av trädens knoppar.
Har hört dom hela veckan och igår så var det tre hanar framme vid fågelbordet och kollade menyn.
Tror väl inte själv att det kommer snö här inom 3 dagar, men har väl fått känslan att kylan kommer att hålla i sig. Kanske får vi snö i november som kommer att ligga kvar, för en gångs skull.
Det är så underbart att gå promenaden med Frazze vid Dalälven och titta på den färgsprakande skogen uppe i bergen, då njuter jag till fullo. Säga vad man vill, men hösten är vacker.
Skogspromenaderna avslutade jag förra helgen, för älgjakten drog igång i måndags och man vet ju aldrig var en förlupen kula kan hamna. Jag med min "tur" skulle säkert få en sådan i bakdelen. Får nog hålla mig ifrån ett tag till, för än så länge har jägarna inte fällt tilldelningen ännu.
Tar nog ett spår med Frazze i "vår" skog på baksidan, i helgen, för där har vi inga älgar. Har kört markeringsövningar med honom och han har blivit riktigt duktig att markera nu, lägger sig vid pinnarna utan att tugga. Ska bli kul och se om han kan kombinera spårandet med markeringen, han har ju haft lite bråttom på senaste tiden och bara tagit spåret, och bara markerat en eller två pinnar.
Allt för nu.
Ha e

Igår blev jag kär på nytt.
Petra, ja hon heter så, är sångerska med en helt underbar spännvidd på rösten. 
För Dig som såg Körslaget på TV, så var hon en av frontfigurerna i kören som vann, Cans-kören. Självklart så fastnade jag redan då, och blev riktigt glad när jag såg reklamen för hennes "pubkväll" på en lada i byn.
För igår kväll på Folkets Hus i Kvarnsveden, Borlänge, så brakade det loss. En föreställning i själens tecken, som hon kallade den, där det blandades blues, lite stand up med en del annan musik och humor.
Med sig på scenen hade hon Olle Nyberg, på piano, Cecilia Bergqvist sång bl a och Bengt Erlandsson sång, saxofon mm.
Föreställningen bjöd på en del tårar och rysningar, tuppskinn när de rätta tonerna träffades, vilket dom gjorde allt som oftast. Sketcherna satt som en smäck och man fick sig många glada skratt när man hela tiden överraskades.
Två timmar av denna förstklassiga underhållning var alldeles för lite, tiden gick alltför fort.
Men man blir ju aldrig nöjd, eller??
Köpte hennes skiva på plats och stoppade den direkt i bilens spelare och fick njuta mer, under hela resan hem.
Väl hemma så blev det en god rom och en ny lyssning i den riktiga spelaren, tillbakalutad i soffan.
Fullkomlig njutning.
I morgon (11/10) så har dom en ny föreställning, och jag vill bara säga, är Du i närheten och vill ha en mysig kväll.
ÅK DIT.
I Moraparken kommer en helt ny föreställning med en annan sammansättning, lite senare i höst, då kommer vi att vara där. För jag kan inte missa min nuvarande kärlek på scenen.
Min son Matz var och såg Katie Melua, förra veckan, och jag var väldigt avundsjuk, för det är också en av mina favoriter.
Men nu tycker jag att jag har fått min del av det musikbehov som jag kräver, fast det var en helt annan musikstil än Katie´s.
Enligt mig kommer Petra Kvännå att gå långt, och jag önskar henne all lycka på den musikaliska färden, och kommer att nyfiket följa hennes framsteg.
Ha e
Tord

Knäckebagare eller gräddare är det väl egentligen som jag ska bli. Fick erbjudande för ett par veckor sedan att börja som gräddare, där jag jobbade förut, blev ju uppsagd samma vecka som jag hade semester i Åre. Självklart så tackade jag  ja, för bättre har jag nog inte trivts på något jobb, och vilken kamratskap.
Började i tisdags klockan 05.00 med utbildning 4 timmar och har jobbat samma tider onsdag och torsdag. Ja jobbat och jobbat, har försökt att lära mig att lägga in knäckekakorna som bara är en sladdrig deg, i ugnen som är vedeldad. Den har plats för 12 kakor som ska skickas runt  i ugnen så att dom blir jämnt gräddade, för att slutligen skickas ut  och hängas upp på en ställning bredvid mig.
Hur har det då gått??
Vissa kakor, faktiskt ganska många blev riktigt bra medan andra inte ens en mor kunde älska. Kakorna har gått sönder, vikt sig ramlat av "brödspaden" och ner bland veden och blivit riktigt brända mm mm. Lyckades med det omöjliga att göra en "knäckepita" och det lyfte verkligen stämningen i "bagarstugan".
Ska man inte vika Vika Bröd??
Hur som helst så är det roligt och man behöver inte frysa, för det är riktigt varmt och gott framför ugnarna.
Dom som jobbat där några år har en skicklighet som jag inte tror kommer att infinna sig hos mig. En hastighet vid inläggning i ugnen som är mer än dubbelt så snabb som mina, rena löpande bandet, men det kommer säger dom.
Det går ju mycket snabbare nu efter tre halvdagar, nu lyckas jag ju ha 12 kakor inne samtidigt, plocka ut och fylla på både nya kakor och ved utan att bränna vid alltför många.
Nästa vecka blir det tisdag och onsdag med utbildning, sen ska jag visst få en egen ugn som ska skötas.
Skrämmande tycker jag, och samtidigt spännande.
På tal om värme så lyckades jag med en annan sak i söndags. Vi var ute på tomten och eldade grenar och ris i en tunna.
Jag stod bredvid tunnan som jag alltid brukar göra och klippte ner kvistar i tunnan, det brann så gott och sprakade.
Plötsligt så kände jag att det gjorde hiskligt ont i båda knäna och låren. Första tanken var att jag brann, jag gnuggade och slog på byxorna medan jag skrek inombords. Sprang in och såg att jag hade ett par fläckar där skinnet släppt på, så det blev en kvart i duschen med kallvatten över dom skadade benen. Det gick ganska bra men man ser ju inte vacker ut. I och för sig så gjorde jag ju inte det innan heller, och Matz, min äldste sa att det är på ärren man ser att man haft ett liv.
Tur att jag har lite sådana då, yxhugg och vad det nu är.


Det som inte var så bra, var att Frazze fick ett "flög" igår kväll och satsade allt han hade på en fluga som flög ovanför soffan, landade med ena tassen på mitt onda knä och fläkte bort det som var en fin blåsa strax ovanför knäet och så även med det som läkt på knäet. Gissa om jag skrek, det var riktigt obehagligt.
Jag vill ha köttet rött, men inte mitt eget, tack. 
Men nu har jag bandage på, så att jag ska klara av Frazzes kommande kullerbyttor.

Fortsättning följer...................
Ha e

Då var det dags igen. För en och en halv vecka sedan så ringde en person från landet och sa att jag hade haft inbrott.
Förrådet var uppbrutet och på huset stod två fönster på vid gavel. Det var bara att sätta sig i bilen och dra iväg.
Jag kommer ihåg förra året då en knarkare hade gått bärsärkargång med yxa på allt, dörrar, fönster, förråd, ja allt som gick att slå på och bryta upp. I huset var allt utrivet och kastat över golvet, lådor, skåp och glassplitter från sönderslagna fönster. Vid ett sådant tillfälle får man bara nog, och vill ge upp.
Tankarna i bilen for iväg och man väntade sig att det skulle se ut så igen, eller som någon annan gång som man åkt upp i samma ärende. Man blandar och ger, ju närmare man kom desto högre blev pulsen. Kommer man att möta någon buse eller ..................? Förra året tog polisen dom men på eftermiddan var dom släppta och på plats igen, när jag kom dit. Tur att man har Frazze med sig, med honom vid sin sida så känner man sig rätt trygg. Det är ju inte så många som ger sig på någon med en stor rottweiler, i första taget.
Ledsen, besviken, förbannad och fruktansvärt upprörd svänger jag in på gården.
Magnus som ringde hade fixat portarna på förrådet så att det såg stängt ut och tryckt till fönstren så det också var bra.
När jag gick runt såg att alla hänglås utom det på vedboden var uppbrutna, brytmärken på dörrar och fönster, men ingenting stulet så när som på två bensindunkar, med bensin i. Så nu finns inte något sådant på plats heller i fortsättningen. För det går inte att ha något av värde kvar, och något sådant finns ju inte heller förresten, för det som en gång var av värde, har ju blivit stulet vid dom tidigare inbrotten.
Grannens två förråd var uppbrutna också, så det var bara att fixa dom och sen på sitt eget, för att sen vända kosan hemåt igen. (till nästa gång).
Tänk att folk inte kan låta bli sånt som är någon annans, utan man måste sno och förstöra. Man kan ju bara hoppas att dom råkar ut för något liknande själva en vacker dag.
Sen måste jag säga att jag blir så jäkla glad när det är någon som bryr sig, för alla som håller ett vakande öga över stället gör att man slipper undra när man åker upp.
Är det helt eller hur ser det ut den här gången?
Men till Dig Magnus, som ringde.

TACK SOM FAAN, vi ses.

Tord

För precis ett år sedan så dog min/vår rottweiler Tiezon, 2½ år gammal.
På något sätt så var det som om tideräkningen började om för mig. Jag fick lära mig allt på nytt igen, för då skjuts jag  bokstavligen i sank, ett nackskott. Jorden rämnade under mig och jag hamnade liksom i en glasbubbla som jag inte kunde ta mig ur, under ett tag. Alla tankar, och alla rutiner, Tiezon var hela tiden med mig i allt jag gjorde, förutom att man inte såg, hörde eller kunde ta på honom.
Saknaden är fortfarande fruktansvärt stor, men vi tog ett beslut att köpa en ny rottweiler, Frazze, som nu är lite drygt ett år.
En dryg liten odåga, från första början, som Du som läst min blogg tidigare, säkert förstått. Han gjorde att man var tvungen att lägga ner allt man hade i sin "ryggsäck" och bara ägna sig åt honom, vilket med facit i hand var riktigt bra. Han blev min lärare, om man säger så.
Frazze artar sig väl, har blivit en mycket lugnare hund och man ser verkligen att han kommer att bli en "stor" hund.
Han har en stor motor, är väldigt envis som är mycket bra när man jobbar med honom. Han ger aldrig upp.
Väldigt social och vill hälsa på allt och alla. I helgen så förföljde en skock med får oss, när vi var ute och gick, vid en grind där det var stopp för fåren, stannade fåret som var främst och lade på ett kraftigt BÄÄ. Detta fick Frazze, som inte brytt sig så mycket om att han var förföljd, utan bara tittat till lite då och då, att tvärstanna. Bräkandet hade ju pågått under hela promenaden, det var ett fasligt liv faktiskt, men den här gången så blev det stopp och han närmade sig grinden nyfiket. När han har nosen ca en decimeter från grinden så trycker fåret sin nos genom grinden, och där står dom, fåret och Frazze, nos mot nos.
Man förbannar sig själv att man inte hade kameran med sig. För det där skulle jag ha velat ha förevigat. Men vem vet det kan ju bli fler tillfällen, och blir det så, dyker det upp en bild här.
Just nu så ligger han och drömmer på köksgolvet, det rycker i nos och läppar och benen sprattlar. Jag tror han är på ekorrjakt, eller som en av våra ranchkompisar kallar dom, uppgraderade kongar.

Här kommer det en bild på Tiezon, som många minns honom, sittande i trappan.



Frazze är inte sämre han.
Han kan också sitta, men gör det  helst i soffan, som vanligt folk.



Allt för den här gången.
Nu ska jag minnas lite.

Vill bara på detta sätt sända en tanke till Englas anhöriga.
Skönt att det blev en snabb lösning, för hela Dalabygden.
Tänk så många som har engagerat sig, på ett eller annat sätt.

Samtidigt vill jag ge den person som tog bilden på mördarens bil, en STOR blomma.
Snacka om att vara på rätt ställe vid rätt tidpunkt.
En avgörande upplysning, vad jag förstår.



Tord

I juli förra året så köpte jag ett par skidpjäxor som jag skulle använda för att åka lite på längden nu i vinter. Köpte dom på en marknad i byn och samtidigt som jag betalade de 40 kronorna som hon som sålde, ville ha, sade jag.
"Nu ska Du se att det inte blir någon vinter". Ja se hur det blev, det är i alla fall lättskottat, just nu, och myggfritt.
I och för sig kan jag ju snöra på mina pjäxor, men dom passar inte på vattenskidorna som jag inte heller har, men skulle behöva för på tomten har vi haft en rejäl sjö.
Fast just nu så är den "sjön" en isbana så nu skulle jag behöva skridskor istället.
Aldrig blir man nöjd.
En som däremot tycker om isen är Frazze, han försöker att ha sönder isen, genom att göra sina rävskutt, ser rätt kul ut när en rottweiler, skuttar, piper gnäller och tjuter för att knäcka isen. Han lärde sig snabbt att is är halt och kan nu ta sig ganska snabbt över isen utan att tappa balansen. Verkar som att han tycker att det är roligt också, för han gör det om och om igen.
Ja Frazze ja, han är ju mitt inne i sin första tonårsperiod, med allt vad det innebär. Lydig, ja ibland, fast han lyder nog inte just dom ord jag säger, utan något annat som han själv kommer på.
Visst sitter han när man sagt SITT, 7 gånger, och går fot, helt plötsligt utan att man har sagt ordet, och det länge också. Gör man det däremot, säger FOT alltså, då gör han det till dess han har hört att han är duktig, och det berömmet måste komma nästan direkt, annars så finns det något annat att göra. LIGG är ett annat ord som är skönt att ta till, men Frazze har kommit på att det går inte så bra att ligga och tigga, så just vid sådana tillfällen så har han nog några luckor som stänger hörselgångarna. Han kan också lägga sig snabbt ända till dess att han kom på att han hörde fel, och är plötsligt i sittande dräglande ställning igen. 
Tänk att dräggel kan hänga ihop ända ner i golvet. Otroligt.
HIT är ett bra ord, men det är ju som med dom andra orden:
"Just det ordet har jag tyvärr glömt vad det betydde".
Var ute och gick över fälten för ett par veckor sedan, då 6 rådjur dök upp ifrån ingenstanns och drog iväg ca 60 meter framför oss. Frazze var förstås lös och tittade förvånat på djuren som sprang iväg. Han gjorde precis som han lärt sig, satt och tittade, fick sitt beröm, och efter en stund när rådjuren hade försvunnit in i skogen, så började vi att gå igen. Frazze följde med 5 meter sen blev spänningen för stor och han satte iväg med full fart efter rådjuren. Jag gapade STANNA, FRAZZE, NEJ och HIT men reagerade han, ICKE. När han hade hunnit 40 meter bort, skrek jag, HELVETE, då tvärstannade han och vände tillbaka i full fart precis som om inget hade hänt.
Så nu har mitt ordförråd utökats med ett nytt och användbart ord i hunduppfostran.
Nu är inte den här perioden bara negativ, han är förstås i en slags utbrytningsperiod, men han har en sida som han knappt visade när han var liten valp, han har blivit kelig.
Inte det här att man går fram till honom och vill kela utan han kommer och kräver att få kel. Huvudet under min arm eller i handen och på det sättet placerar den där jag ska kela och klappa. Upp i soffan och sen döende svanen i mitt knä, på mage eller gärna på rygg med benen i vädret, när man sen börjar att kela med honom så somnar han, snarkar, gläfser och smackar, i en timma eller så, och hela tiden ska man kela med honom annars tittar han på en med ena ögat och ifrågasätter varför kelandet slutade. Så det gäller att man sitter så att man kommer åt fjärrkontrollen, för då sitter man där man sitter. Det är inte så lätt att flytta på en hund som väger en bit över 40 kilo.
Att kela med Frazze, när han ligger i mitt knä, eller på mina fötter är den mysigaste stunden jag vet. 

Som sagt, skyll vintern på mig, så har Du någon att skylla på.
Nilsson är van vid att ta all skit.

Mirakel har jag ju sagt förut, och det håller jag helt klart fast vid. Jag menar förstås mitt "nya" öga som jag nu ägt i snart fyra veckor, som gjort att jag ser min värld på ett helt nytt sätt.
Se allt i dimma eller titta genom lättmjölk kanske är en bättre jämförelse, så var det för fyra och en halv vecka sedan, på höger öga.
Undersökning strax före lunch som tog nästan en timma och direkt efter 13.00 så satt man i en stol, typ tandläkarstol, efter att ha droppat saker i ögat under luchtid.
"Intar man flytande vätska i ögat så blir man full i pupillen". (ett nytt ordspråk kanske).
Åtminstone av det jag hävde dit, sved som katten gjorde det och pupillen blev stor som en tallrik.
Tillbaka till tandläkarstolen, jag trodde ju i min enfald att huvudet skulle vara fixerat vid nackstödet, som inte ens hade stående kanter, men så var inte fallet. Tur att man inte har så kraftiga tics, för då hade det nog blivit ett porslinsöga att titta med istället.
Det funkar ju, om man bara borrar hål i det först, eller?? Har för mig att han som fick ett sådant öga, bekräftade att den man i USA som förlorade sina fingrar och fick dom ersatta med kospenar, kunde mjölka 5 liter om dan med dom.

Det jobbiga med operationen var ju att man såg hela tiden. Ögonlocken tejpades fast i en speciell operationsduk och tvingades på det sättet isär, inte kul när man har gråstarr. Kraftigt ljus rakt in i ögat är det värsta man kan få, det är mycket obehagligt, och precis ovanför mitt huvud satt ju operationslampan. Hade kunnat erkänt vad som helst om jag fått rätt frågor.

Den förhörsmetoden användes ju förut av polisen i gamla filmer. Gäller bara att fånga brottslingen som inte klarar den metoden, och det gör inte gråstarrs-busen länge. Så jaga buset med gråstarr.

Sen kom nästa lampa ännu närmare, professorns pannlampa, och instrumenten som började att peta på och i ögat. Det rörde sig både här och där, men det kändes inte någonting, inte ens när "dammsugaren" kom fram och skulle suga ut den gamla linsen. OK, när han skulle peta in den nya dubbelvikta linsen på 6 mm, som skulle in i det lilla hålet han jobbade i, på 2,5 mm, då spände det ordentligt så man fick skärpa sig för att ligga still, men det gjorde inte ont.
Linsen placerades på sin plats och lamporna ovanför mitt huvud ändrade skepnad och skärpa ju längre operationen pågick, för att sen bli riktigt klara när operationen var färdig, efter 20 minuter.
Jag leddes ut från operationsrummet av en värdinna och blev serverad en macka och en kopp te, satt där en kvart ungefär, och gav mig sedan ut på stan, gående mot hotellet.
Jag hade hamnat i en värld av rosa skimmer. Det nya ögat såg allt i rosa och hade lagt till två ljusa ringar runt alla lampor som lyste. Det var som att var döv och gå omkring i ett evigt fyrverkeri i rosa och magnesiumvitt.
Så nu vet man hur det är när man ser allt i rosa, det ska man visst göra när man är i en viss sinnesstämning, så där har  man nog varit nån gång, men nu blev det mer påtagligt.
Men det oootroliga är att man kunde läsa med ögat efter en halvtimma om än i den kvinnliga färgen.
Var det kanske den feminina sidan som visade sig? Vem vet.
En sak som jag var lite orolig för var hemkomsten, jag har ju haft gråstarr under ca 30 år, och hur skulle jag reagera när jag fick se min fru igen, på riktigt, som jag gifte mig med för drygt 9 år sen. Skulle jag känna igen henne på stationen? Skulle jag få mitt livs chock?
Eftersom jag inte var helt säker på det så blev det så att jag gick till hennes jobb istället, och chansade på att jag skulle ge rätt person kramen. För Dig som undrar, så gick det bra, jag kramade rätt, tyckte jag i alla fall. Om jag däremot valde rätt när jag gifte mig, det kan Du fundera på, men jag säger som Bonden Anders, som söker fru, på TV, här i Dala-Husby, jag är nöjd, supernöjd.
Den rosa sidan försvann efter tre-fyra dagar ungefär, så det blev ett kort liv som fjolla, om man nu får säga så. 
Var på återbesök för några dagar sedan och fick konstaterat att jag i stort sett har fått tillbaka fullsyn på höger, och att allt har läkt som det ska.
Idag var jag ute och gick med Frazze på våran vanliga morgonpromenad, minus 7 grader och jag struntade i att ta på mig glasögonen. Du vet säkert hur det är när det är kallt, stelfrusen näsa där glasögonen hängt och total gråstarr på glasen när man kommer in. Att nu kunna vara utan är en frihetskänsla, kanske inte att bara kunna vara utan hjälpglas, utan att man kan se allt klart.
I alla fall med ögat.
Oootroligt.

Jag åkte ner till huvudstaden, där jag är uppväxt och bott i 42 år, innan jag flyttade till Dalarna. Skulle ner och göra en starroperation på Sophiahemmet.
Tänk att få slippa att se allt i en dimma, i och för sig så har man ju något att skylla på när man tagit några glas.
"Ähh, det är bara mitt starr", ett glas till står jag pall för. Fast å andra sidan har jag ju inget att skylla på längre. (Tänkte inte på det).
När jag satt där i väntrummet så kom jag i slang med en kille som också satt och väntade, i vånda. Han var så nervös att han inte kunde hålla tyst, så vi började att språka. Det var efter några meningar som han kom med dom dräpande orden:
"Döh e ente herifrån va" på bred släpande söderdialekt.
Ja, vad svarar man? Flyttade från Stockholm -96, och har tydligen lagt mig till med en annan dialekt. OK lite mera melodi har jag ju fått på rösten, men var det så mycket?
När man snackar med nån uppe i Dalarna så får jag frågan:
"Du  ä´nt hänne från".
Nej så är det tydligen, i båda fallen, det är jag inte. 
Blir man invandrare i sitt eget land när man flyttar? 
Har man ingen tillhörighet längre? 
Är allt gammalt borta, nu?
SKÖNT.
Ja på ett sätt, i och med att jag flyttade så startades ju ett nytt liv. Ett liv som skulle bli, och blev bättre än mitt gamla, där jag nu var ifrån, eller om jag inte var det. 
Blev krångligt det där.
Men det finns ju saker som för alltid, knyter mig till Stockholm, riktigt bra saker och raka motsatsen.
Ögat då? Jo tack det artar sig rätt bra.
Operationen tog 20 minuter, för det var lite problem med att få ut den gamla linsen. Men efter 20 minuter till så var jag på väg, gående till hotellet nere i centrum. Där knäppte jag på TV,n och läste utan vidare texten, utan hjälp med extraögon. Lite rödsyn och ljusfenomen, men vad kan man begära med en pupill stor som en tallrik, annars helt klart utan skuggor och dimma.
Träffade min ena son Mikael och hans tjej Åsa, på kvällen och tog en köttplanka, på Chaplin, en jättefika på Sveavägen 60, och en bio på Rigoletto, (Råttatoille). Jättefika var det ja, tekopparna var som stora soppskålar och kanelbullarna var enorma. Det fiket kan verkligen rekomenderas, men räkna med att det är svårt att få plats. Snacka om att rulla till bion.
Dagen efter var det tillbaka till sjukhuset för undersökning, och då läste jag en rad utan glasögon som jag inte dagen innan klarade med. Professorn som opererat sa att han var nöjd, och jag hade väl bara att hålla med.
Men jag vill nog kalla det för ett mirakel, för så känns det. Tänk Dig själv att när jag tog mina ögondroppar efter 5 dagar, och som jag ska göra i två veckor till, så glömde jag att ta med mina glasögon, när jag gick ifrån badrummet. Måste ha glasögonen kvar, dels för att läsa med och sen har jag ett synfel på det andra. Kom på mig efter ett tag att det var något som saknades. En underbar känsla, att ögat blivit så bra att det har tagit över, förut var det högerögat som störde och nu har det blivit vänster som stör istället.
Får se om det kan bli en operation på vänster i framtiden, men det blir ju med laser och inget ingrepp.
Ikväll är det Sverige mot Lettland på Råsunda i Solna, och jag har biljett. Svärfar fick en biljett i 70-årspresent och jag fick en i förskott på min födelsedag.
Hur mycket jag fyller? Vi tar den ålder som Veronica, min frus ena dotter, säger. För det var en bra ålder, det var då vi träffades, första gången.
42 år. Men nu ska jag börja plocka fram lite som ska med, lite extra tummar kan ju behövas, och inte att förglömma, att sjunga upp mig.
Sen är det ju dubbelt så jobbigt nu, jag måste ju putsa båda ögonglasen noga.
Vi ses.





 

Jag är skadad, lilltån på höger fram har gett vika efter ett träningspass i skogen. Fastnade i något och stukade till mig. Svullnad och hälta, det är inte min melodi, för mig ska det vara fullgas hela tiden. Men min läkare, "vetten" hade beordrat vila i 14 dagar och nu när dom har gått, så kom nästa straff, jag fick 14 dagar till i stillhet.
FNYS!!!



Så det man får göra nu är att leta leksaker och godis som huzze gömmer så man nästan inte hittar dom. Sen är det vila och avslappning som gäller, och en massa kel. Jag håller på att upptäcka en ny dimension, det är ju skitmysigt och kela, men jag längtar ändå till när jag får börja att spåra igen, och drömmer tillbaka till sommaren med allt som hände då.
Det här drömmer jag om, när jag blundar. (klicka på bilderna så blir dom större).

 Mumsa på hallon   Bara sitta och titta       

  Full fart i skogen    

 När jag hittade "kotten"   Troja och mig

  Blommor         

 När jag drömmer om min tjej   Rör inte mina löv

 Leka tittut       

 Lydnad         Olydnad

 Gasa loss  och sladda

 Gosa och vila

 Dyka  Leka torped och bäver

 Störta ut i vattnet 

 Att ta en öl eller två  men då fick huzze pippi

 JoJo läxar upp, eller är det dans

 Långrottis      Åh JoJo, min kvinna

 JoJo med brorsan Jesse  Törstig Jesse


    Sommarstället   Den sköna hösten

Sen en sak till. Jag har börjat lära mig karate, men, när jag ska göra en bakbensspark, då kissar det.
Ennte könstet??

Ha d bäst alla, nu måste jag vila igen.

Frazze

 
Hur är det möjligt,,? hur gammal är jag då,? ja det försökte vi att klara ut vid lunchen som några av hans glada kamrater, föräldrar, bröder och respektive försökte att förgylla. Men när man är uppväxt med en matematik som våra politiker använder, då får man inte ihop siffrorna.
Vi tar det ifrån början. Grejen är det att Matz, som min son heter, bor i Belgien med sin fästmö Indiana. Hon ville att festen skulle ske i Stockholm, så att hans kompisar och vi gamlingar skulle kunna var med. Valet på plats, föll på Fjäderholmarna, mat på Rökeriet, och sen lite aktiviteter, om vädret var med oss. Men det föll andra saker än valet på holmarna, vatten, och det kom uppifrån. Först blev det en träff på Slussens T-bana med några släktingar, morfar, moster, ett kusinbarn och morsan  förstås, som kommit ner från Byske för att vara med hela dagen. Färja över till Fjäderholmarna där diskussionen gick fram och tillbaka, att det var för jäkligt att inte Magnus kunde komma. Magnus är en halvbror, som också bor utomlands, i USA, där han pluggar och jobbar. Resan skulle bli för dyr och sen skulle han ju förlora en massa inkomst om han åkte över till Sverige, eftersom han jobbar nu under ledigheten. Det märktes tydligt att Matz tyckte att det fattades en person, dagen blev nog inte riktigt "hel". Vi lade till ute på ön och gick bort till en informationstavla, när plötsligt min telefon ringer, det är Magnus. Matz får ta över luren och blir sedvanligt grattad. När dom pratat klart så frågade Matz mig hur mycket klockan var i USA, "05.30", svarade jag. "Åhh, han som skulle åka till jobbet nu" sa Matz, med en sån där speciellt mild blick.
Precis när han sagt det så var det någon som knackade honom på axeln. Matz vände sig om och tittade in i en rätt stor kille, med keps och mörka solbrillor. Det var hans lillebror Magnus som vi i all hemlighet hade tagit hem och satt på en annan färja. Gissa om lyckan var fullständig.
Nu gick vi ett varv på ön och tittade i några hantverksbodar medan vi väntade på Per, en kompis som missat vår båt. 
Hungern gjorde sig anmäld och vi satte kurs mot Rökeriet, där vi fick en egen bod att husera i, under lunchen.
Vi blev 14 personer runt bordet och det serverades en helt sagolik mat. Själv åt jag en förrätt med rökta räkor och aioli och fortsatte med en lenrimmad lax med färskpotatis och en dillsås. Den maten skulle jag kunna äta igen. Efter 2½ timma, tackade vi Indiana, som stått för hela kalaset, och förhoppningsvis var alla mätta och belåtna och vi drog oss emot kajen för att åka in till Stockholm igen, för fria aktiviteter till klockan 19. Då skulle vi träffas på Vampire lounge, för att intaga ett antal drinkar. Jag och Magnus åkte till mitt hotell och sen käkade vi lite innan träffen. Mat är något som den här familjen gillar, och jag kan rekommendera Kungshallen vid Hötorget, dels har dom en helt underbar Grekisk restaurant i gatuplanet, och i bottenvåningen finns det ett antal andra ställen att handla mat på med gemensamma sittplatser för alla "mathak". Ett ställe för "alla" smaker. Vi klämde till med lammentrecote, strips, stark- och vitlökssås, en rejäl tallrik med 6 skivor kött som smakade kanon.
Träffade gänget på baren sen, och blev blöta på insidan också. Klockan 21.30 drog vi vidare till nästa ställe, men vi räknade med en del problem vid insläppet för i det här gänget så fanns det en spännvidd på ålder från 19 och uppåt, och det här stället hade 25 som minigräns, åtminstone på killar. Mickes tjej, Åsa är 19 år, men hade inga som helst problem att komma in, men som sagt, hon är ju tjej. Däremot så fick mina två andra söner Magnus och Mikael, det. Att gå i diskussion eller övertala en vakt om en sak är inte lätt, något som man egentligen inte ska göra, men det här var en speciell dag, så skam den som ger sig. Med argument som att vi var ett stort gäng som firade min ena sons 30 årsdag, och att Magnus kommit speciellt hit från USA för att fira den och kanske det starkaste, att dom här tre inte varit tillsammans på ca 15 år, så blev vi insläppta efter tredje försöket. Men det blev med stränga restriktioner. Vakten gjorde ju egentligen inget fel, man får ju sälja sprit till folk som är över 18, och det var ju alla, men det var ju klubbens ålderspolicy som han bröt emot. För att inte göra bort vakten, vars beslut jag är evigt tacksam för så nämner jag inte var vi kom in, vi som var där vet, det räcker. Discodunk och mer vätska, till fram på småtimmarna och min äldste hade blivit 30 med några timmars råge.
GRATTIS MATZ, 30 år, född 770707, fina siffror. Samtidigt kan jag ju gratta Magnus också som firade sin 20 årsdag uppe i luften, mellan USA och Sverige, och varför inte ta med den tredje brorsan också, utexaminerad byggnadsingenjör i juni, GRATTIS MAGNUS och MICKE.

 Mot Fjäderholmarna   Ska jag ha tröjan??
 USA vs Belgium          Bröderna brothers
 Båttävling på G           
 ....."så fråga ugglan"   ???
 Lugn jag fixar käket     Mums, rökta med aioli
 Lenrimmad lax             Gott, gott sällskap
 Micke och Åsa             Men sluta sjunga
 Före kvällens fest ..    är farzan hungrig igen
 In lööv                          Fest var det förstås
 Sen var det hem till Dalarna och badtunnan. Skål på Dig