Vintern, förlåt det är mitt fel
I juli förra året så köpte jag ett par skidpjäxor som jag skulle använda för att åka lite på längden nu i vinter. Köpte dom på en marknad i byn och samtidigt som jag betalade de 40 kronorna som hon som sålde, ville ha, sade jag.
"Nu ska Du se att det inte blir någon vinter". Ja se hur det blev, det är i alla fall lättskottat, just nu, och myggfritt.
I och för sig kan jag ju snöra på mina pjäxor, men dom passar inte på vattenskidorna som jag inte heller har, men skulle behöva för på tomten har vi haft en rejäl sjö.
Fast just nu så är den "sjön" en isbana så nu skulle jag behöva skridskor istället.
Aldrig blir man nöjd.
En som däremot tycker om isen är Frazze, han försöker att ha sönder isen, genom att göra sina rävskutt, ser rätt kul ut när en rottweiler, skuttar, piper gnäller och tjuter för att knäcka isen. Han lärde sig snabbt att is är halt och kan nu ta sig ganska snabbt över isen utan att tappa balansen. Verkar som att han tycker att det är roligt också, för han gör det om och om igen.
Ja Frazze ja, han är ju mitt inne i sin första tonårsperiod, med allt vad det innebär. Lydig, ja ibland, fast han lyder nog inte just dom ord jag säger, utan något annat som han själv kommer på.
Visst sitter han när man sagt SITT, 7 gånger, och går fot, helt plötsligt utan att man har sagt ordet, och det länge också. Gör man det däremot, säger FOT alltså, då gör han det till dess han har hört att han är duktig, och det berömmet måste komma nästan direkt, annars så finns det något annat att göra. LIGG är ett annat ord som är skönt att ta till, men Frazze har kommit på att det går inte så bra att ligga och tigga, så just vid sådana tillfällen så har han nog några luckor som stänger hörselgångarna. Han kan också lägga sig snabbt ända till dess att han kom på att han hörde fel, och är plötsligt i sittande dräglande ställning igen.
Tänk att dräggel kan hänga ihop ända ner i golvet. Otroligt.
HIT är ett bra ord, men det är ju som med dom andra orden:
"Just det ordet har jag tyvärr glömt vad det betydde".
Var ute och gick över fälten för ett par veckor sedan, då 6 rådjur dök upp ifrån ingenstanns och drog iväg ca 60 meter framför oss. Frazze var förstås lös och tittade förvånat på djuren som sprang iväg. Han gjorde precis som han lärt sig, satt och tittade, fick sitt beröm, och efter en stund när rådjuren hade försvunnit in i skogen, så började vi att gå igen. Frazze följde med 5 meter sen blev spänningen för stor och han satte iväg med full fart efter rådjuren. Jag gapade STANNA, FRAZZE, NEJ och HIT men reagerade han, ICKE. När han hade hunnit 40 meter bort, skrek jag, HELVETE, då tvärstannade han och vände tillbaka i full fart precis som om inget hade hänt.
Så nu har mitt ordförråd utökats med ett nytt och användbart ord i hunduppfostran.
Nu är inte den här perioden bara negativ, han är förstås i en slags utbrytningsperiod, men han har en sida som han knappt visade när han var liten valp, han har blivit kelig.
Inte det här att man går fram till honom och vill kela utan han kommer och kräver att få kel. Huvudet under min arm eller i handen och på det sättet placerar den där jag ska kela och klappa. Upp i soffan och sen döende svanen i mitt knä, på mage eller gärna på rygg med benen i vädret, när man sen börjar att kela med honom så somnar han, snarkar, gläfser och smackar, i en timma eller så, och hela tiden ska man kela med honom annars tittar han på en med ena ögat och ifrågasätter varför kelandet slutade. Så det gäller att man sitter så att man kommer åt fjärrkontrollen, för då sitter man där man sitter. Det är inte så lätt att flytta på en hund som väger en bit över 40 kilo.
Att kela med Frazze, när han ligger i mitt knä, eller på mina fötter är den mysigaste stunden jag vet.
Som sagt, skyll vintern på mig, så har Du någon att skylla på.
Nilsson är van vid att ta all skit.
"Nu ska Du se att det inte blir någon vinter". Ja se hur det blev, det är i alla fall lättskottat, just nu, och myggfritt.
I och för sig kan jag ju snöra på mina pjäxor, men dom passar inte på vattenskidorna som jag inte heller har, men skulle behöva för på tomten har vi haft en rejäl sjö.
Fast just nu så är den "sjön" en isbana så nu skulle jag behöva skridskor istället.
Aldrig blir man nöjd.
En som däremot tycker om isen är Frazze, han försöker att ha sönder isen, genom att göra sina rävskutt, ser rätt kul ut när en rottweiler, skuttar, piper gnäller och tjuter för att knäcka isen. Han lärde sig snabbt att is är halt och kan nu ta sig ganska snabbt över isen utan att tappa balansen. Verkar som att han tycker att det är roligt också, för han gör det om och om igen.
Ja Frazze ja, han är ju mitt inne i sin första tonårsperiod, med allt vad det innebär. Lydig, ja ibland, fast han lyder nog inte just dom ord jag säger, utan något annat som han själv kommer på.
Visst sitter han när man sagt SITT, 7 gånger, och går fot, helt plötsligt utan att man har sagt ordet, och det länge också. Gör man det däremot, säger FOT alltså, då gör han det till dess han har hört att han är duktig, och det berömmet måste komma nästan direkt, annars så finns det något annat att göra. LIGG är ett annat ord som är skönt att ta till, men Frazze har kommit på att det går inte så bra att ligga och tigga, så just vid sådana tillfällen så har han nog några luckor som stänger hörselgångarna. Han kan också lägga sig snabbt ända till dess att han kom på att han hörde fel, och är plötsligt i sittande dräglande ställning igen.
Tänk att dräggel kan hänga ihop ända ner i golvet. Otroligt.
HIT är ett bra ord, men det är ju som med dom andra orden:
"Just det ordet har jag tyvärr glömt vad det betydde".
Var ute och gick över fälten för ett par veckor sedan, då 6 rådjur dök upp ifrån ingenstanns och drog iväg ca 60 meter framför oss. Frazze var förstås lös och tittade förvånat på djuren som sprang iväg. Han gjorde precis som han lärt sig, satt och tittade, fick sitt beröm, och efter en stund när rådjuren hade försvunnit in i skogen, så började vi att gå igen. Frazze följde med 5 meter sen blev spänningen för stor och han satte iväg med full fart efter rådjuren. Jag gapade STANNA, FRAZZE, NEJ och HIT men reagerade han, ICKE. När han hade hunnit 40 meter bort, skrek jag, HELVETE, då tvärstannade han och vände tillbaka i full fart precis som om inget hade hänt.
Så nu har mitt ordförråd utökats med ett nytt och användbart ord i hunduppfostran.
Nu är inte den här perioden bara negativ, han är förstås i en slags utbrytningsperiod, men han har en sida som han knappt visade när han var liten valp, han har blivit kelig.
Inte det här att man går fram till honom och vill kela utan han kommer och kräver att få kel. Huvudet under min arm eller i handen och på det sättet placerar den där jag ska kela och klappa. Upp i soffan och sen döende svanen i mitt knä, på mage eller gärna på rygg med benen i vädret, när man sen börjar att kela med honom så somnar han, snarkar, gläfser och smackar, i en timma eller så, och hela tiden ska man kela med honom annars tittar han på en med ena ögat och ifrågasätter varför kelandet slutade. Så det gäller att man sitter så att man kommer åt fjärrkontrollen, för då sitter man där man sitter. Det är inte så lätt att flytta på en hund som väger en bit över 40 kilo.
Att kela med Frazze, när han ligger i mitt knä, eller på mina fötter är den mysigaste stunden jag vet.
Som sagt, skyll vintern på mig, så har Du någon att skylla på.
Nilsson är van vid att ta all skit.
