pellenacken

På väg hem från jobbet idag så stannade jag för att handla lite grann till kylskåpet. Himlen såg rätt mörk ut i det närmaste svart, och jag undrade om jag skulle  hinna in i affär´n och ut igen innan himlens krafter drabbade mig.
Ingen kö i kassan så inhandlandet gick vansinnigt fort, men när jag kommer till dörren då har himlen öppnat sig.
Jag hann alltså inte.
10 meter till bilen, hur blöt kan man bli på 10 meter??
Jag vet svaret. Tur att det bara är 10 minuter hem, tänkte samtidigt på hur blöt Frazze skulle bli när han sticker ut och kissar av sig förmiddans vätska.
Hemma duggade det bara lite, så jag skyndade mig att släppa ut honom och han slapp bli blöt.
I helgen snöade det, stora vita fina snöflingor. Kändes konstigt när det bara var några dagar sedan som det var shortsväder med barlagd blekfet överkropp. En kompis hade varit i Ludvika och där hade han mötts av 38 cm snötäcke.
Vi får nog döpa om aprilväder till majväder istället.

Vad har mer hänt sedan sist.
 Frazze har MH-testat sig, en lärorik timma där man ser hur hunden som man ska ha full koll på, reagerar i olika konstiga, lite stressiga situationer.
Jag har fått jobb, ett jobb som jag stortrivs med, men kanske inte blir kvar så länge till på. Bara extra och är lovad att få vara kvar den här veckan och 2 veckor till, sen får vi se.
Sen har ju allt exploderat i rabatterna och likaså i resten av naturen. Vårkänslor så det skriker i buskarna.

Frazzes MH-test måste jag beröra med några rader till.
Tänk att man kan bli så förvånad, vet ju att han har ett riktigt bra psyke och att vi jobbar bra ihop, vilket man inte kunde tro för lite mer än ett halvår sedan. (då tyckte man ofta att han var ett psykfall). OK nu var jag väl lite orättvis, för  på spåret så har han alltid varit duktig.
Men att han var så stark i huvet det förvånade mig och gjorde förstås mig stolt och lycklig. Allt jobb man lagt ner har betalat sig och han visade det precis vid rätt tillfälle.
Men som sagt, man kan bli förvånad.
Vid en "station" där kommer man och går och plötsligt mellan ett par träd far en overall upp precis framför oss.
Där hade jag tänkt att Frazze skulle studsa till och lägga på ett ordentligt skall och morr, för att sedan kanske gå fram och kolla upp "Dumpe". Men inte Frazze inte. Han hukar sig, tittar misstänksamt på figuren som "står" framför honom och går därifrån, och kollar lite i blåbärsriset och luktar på lite ditt och datt.
Ingen rädsla, inget hotbeteende.
Huzze blev totalt blåst, och det var inte första gången, säkert inte sista heller.
Sen var det fantastiskt kul att se hur kullsyskonen tog sig igenom testet, och självklart få träffa deras huzzar och mattar. Icke att förglömma att träffa kennelmamma, kul för både Frazze och oss.
Nu ska jag lägga pannan i djupa veck för att försöka komma på vad som ska hamna i en annan panna, stekpannan.

Ha d