Cancer
Hej igen!
Nu var det länge sedan som jag skrev. Efter min svägerskas bortgång så tappade jag helt enkelt sugen och det blev en hel del annat att göra med känslor både hos mig, Ann-Marie, och dom runt omkring.
Det gick ett år innan jag började känna för att skriva igen på den här sidan, då blev jag trött, väldigt trött. Tillbringade ca 17 timmar per dag, antingen i soffan eller i sängen. Åkte till jobbet och gjorde mina 4 timmar men det var bara med ren vilja som gjorde att jag orkade, sen var det promenaderna med Frazze, det var allt. Promenader var det väl inte heller, han drog väl runt mig.
Ann-Marie tyckte också att jag såg konstig ut på ögonen, så det blev lite provtagningar på vårdcentralen. En fredag i slutet på september 2011 togs proverna, och snabbproverna visade dåliga värden, så något var fel, infektion i kroppen eller den där elaka magen som pajade ihop totalt 2003, var första tanken.
På kvällen precis innan jag skulle åka iväg på middag, så ringde min läkare och sa, "Du måste åka in till akuten på en gång, för det här ser inte bra ut. Du måste läggas in".
Snacka om att det han fara många tankar igenom huvudet innan jag landade på akuten, efter att ha lämnat Frazze hos Ann-Marie.
Nya prover togs och jag lades in på avd 23, Falu lasarett. Lördag genomgick jag en skiktröntgen och Söndag fick jag reda på att jag hade tumörer i levern, mjälten och i körtlarna mm.
Det visade sig att det satt i bindväven, benmärgen, skelettet och att levern var helt full. Enda stället som inte var drabbat, var hjärnan.
Sen gick allt väldigt snabbt, vi åkte upp till landet och stängde av allt och sen hem igen för att vara med om en riktig cirkus. Pendlade mellan Uppsala, hemmet och Falu lasarett för en massa behandlingar för mitt högaktiva B-cellslymfom. Hade kanske haft cancern i 2 månader och var redan i sista stadiet. Men skam den som ger sig.
På jobbet sa jag att det ska till en värre sjukdom för att ta kål på mig, då sa dom att det finns ju inte.
"Just det svarade jag, då vet Ni att jag kommer tillbaka och jobbar då".
Under tiden mellan oktober 2011 och mars 2012 har man gått från sämsta stadiet där jag bara kunde krypa omkring hemma och sitta och duscha, med vakt. Typ migränhuvudvärk från 22 oktober till i början på april, som inte gick att göra något åt. Till att kunna börja jobba 2 timmar från den 23 april i år. Veckan innan semestern gick jag upp på 4 timmar igen och står nu framför en ugn och gräddar Vika Bröd igen.
Frazze finns tyvärr inte med mig längre, honom var jag tvungen att lämna bort när jag blev sjuk, men vad jag förstår så har han det jättebra hos sin nya familj, och det är jag otroligt glad över. Kommer inte att skaffa hund igen, fast jag längtar, men jag vill inte "förlora" en till om jag skulle få ett återfall. Det är alldeles för svårt och ledsamt.
Däremot så har jag/vi skaffat höns, så det blir nog några sidor om dom i framtiden. bl a Norska Järhöns, Norges sista lantbruksras, en nästan utrotningshotad ras. Den ska jag försöka att avla fram, får se hur det går.
Ja nu vet Du, varför jag varit borta ett tag.
Men förhoppningsvis ses vi snart här igen.
Ett stort tack till ALLA som har stöttat mig under min enormt svåra tid. Ingen nämd ingen glömd.
Ha e Bäst
