Oootroligt, men sant
Mirakel har jag ju sagt förut, och det håller jag helt klart fast vid. Jag menar förstås mitt "nya" öga som jag nu ägt i snart fyra veckor, som gjort att jag ser min värld på ett helt nytt sätt.
Se allt i dimma eller titta genom lättmjölk kanske är en bättre jämförelse, så var det för fyra och en halv vecka sedan, på höger öga.
Undersökning strax före lunch som tog nästan en timma och direkt efter 13.00 så satt man i en stol, typ tandläkarstol, efter att ha droppat saker i ögat under luchtid.
"Intar man flytande vätska i ögat så blir man full i pupillen". (ett nytt ordspråk kanske).
Åtminstone av det jag hävde dit, sved som katten gjorde det och pupillen blev stor som en tallrik.
Tillbaka till tandläkarstolen, jag trodde ju i min enfald att huvudet skulle vara fixerat vid nackstödet, som inte ens hade stående kanter, men så var inte fallet. Tur att man inte har så kraftiga tics, för då hade det nog blivit ett porslinsöga att titta med istället.
Det funkar ju, om man bara borrar hål i det först, eller?? Har för mig att han som fick ett sådant öga, bekräftade att den man i USA som förlorade sina fingrar och fick dom ersatta med kospenar, kunde mjölka 5 liter om dan med dom.
Det jobbiga med operationen var ju att man såg hela tiden. Ögonlocken tejpades fast i en speciell operationsduk och tvingades på det sättet isär, inte kul när man har gråstarr. Kraftigt ljus rakt in i ögat är det värsta man kan få, det är mycket obehagligt, och precis ovanför mitt huvud satt ju operationslampan. Hade kunnat erkänt vad som helst om jag fått rätt frågor.
Den förhörsmetoden användes ju förut av polisen i gamla filmer. Gäller bara att fånga brottslingen som inte klarar den metoden, och det gör inte gråstarrs-busen länge. Så jaga buset med gråstarr.
Sen kom nästa lampa ännu närmare, professorns pannlampa, och instrumenten som började att peta på och i ögat. Det rörde sig både här och där, men det kändes inte någonting, inte ens när "dammsugaren" kom fram och skulle suga ut den gamla linsen. OK, när han skulle peta in den nya dubbelvikta linsen på 6 mm, som skulle in i det lilla hålet han jobbade i, på 2,5 mm, då spände det ordentligt så man fick skärpa sig för att ligga still, men det gjorde inte ont.
Linsen placerades på sin plats och lamporna ovanför mitt huvud ändrade skepnad och skärpa ju längre operationen pågick, för att sen bli riktigt klara när operationen var färdig, efter 20 minuter.
Jag leddes ut från operationsrummet av en värdinna och blev serverad en macka och en kopp te, satt där en kvart ungefär, och gav mig sedan ut på stan, gående mot hotellet.
Jag hade hamnat i en värld av rosa skimmer. Det nya ögat såg allt i rosa och hade lagt till två ljusa ringar runt alla lampor som lyste. Det var som att var döv och gå omkring i ett evigt fyrverkeri i rosa och magnesiumvitt.
Så nu vet man hur det är när man ser allt i rosa, det ska man visst göra när man är i en viss sinnesstämning, så där har man nog varit nån gång, men nu blev det mer påtagligt.
Men det oootroliga är att man kunde läsa med ögat efter en halvtimma om än i den kvinnliga färgen.
Var det kanske den feminina sidan som visade sig? Vem vet.
En sak som jag var lite orolig för var hemkomsten, jag har ju haft gråstarr under ca 30 år, och hur skulle jag reagera när jag fick se min fru igen, på riktigt, som jag gifte mig med för drygt 9 år sen. Skulle jag känna igen henne på stationen? Skulle jag få mitt livs chock?
Eftersom jag inte var helt säker på det så blev det så att jag gick till hennes jobb istället, och chansade på att jag skulle ge rätt person kramen. För Dig som undrar, så gick det bra, jag kramade rätt, tyckte jag i alla fall. Om jag däremot valde rätt när jag gifte mig, det kan Du fundera på, men jag säger som Bonden Anders, som söker fru, på TV, här i Dala-Husby, jag är nöjd, supernöjd.
Den rosa sidan försvann efter tre-fyra dagar ungefär, så det blev ett kort liv som fjolla, om man nu får säga så.
Var på återbesök för några dagar sedan och fick konstaterat att jag i stort sett har fått tillbaka fullsyn på höger, och att allt har läkt som det ska.
Idag var jag ute och gick med Frazze på våran vanliga morgonpromenad, minus 7 grader och jag struntade i att ta på mig glasögonen. Du vet säkert hur det är när det är kallt, stelfrusen näsa där glasögonen hängt och total gråstarr på glasen när man kommer in. Att nu kunna vara utan är en frihetskänsla, kanske inte att bara kunna vara utan hjälpglas, utan att man kan se allt klart.
I alla fall med ögat.
Oootroligt.
Se allt i dimma eller titta genom lättmjölk kanske är en bättre jämförelse, så var det för fyra och en halv vecka sedan, på höger öga.
Undersökning strax före lunch som tog nästan en timma och direkt efter 13.00 så satt man i en stol, typ tandläkarstol, efter att ha droppat saker i ögat under luchtid.
"Intar man flytande vätska i ögat så blir man full i pupillen". (ett nytt ordspråk kanske).
Åtminstone av det jag hävde dit, sved som katten gjorde det och pupillen blev stor som en tallrik.
Tillbaka till tandläkarstolen, jag trodde ju i min enfald att huvudet skulle vara fixerat vid nackstödet, som inte ens hade stående kanter, men så var inte fallet. Tur att man inte har så kraftiga tics, för då hade det nog blivit ett porslinsöga att titta med istället.
Det funkar ju, om man bara borrar hål i det först, eller?? Har för mig att han som fick ett sådant öga, bekräftade att den man i USA som förlorade sina fingrar och fick dom ersatta med kospenar, kunde mjölka 5 liter om dan med dom.
Det jobbiga med operationen var ju att man såg hela tiden. Ögonlocken tejpades fast i en speciell operationsduk och tvingades på det sättet isär, inte kul när man har gråstarr. Kraftigt ljus rakt in i ögat är det värsta man kan få, det är mycket obehagligt, och precis ovanför mitt huvud satt ju operationslampan. Hade kunnat erkänt vad som helst om jag fått rätt frågor.
Den förhörsmetoden användes ju förut av polisen i gamla filmer. Gäller bara att fånga brottslingen som inte klarar den metoden, och det gör inte gråstarrs-busen länge. Så jaga buset med gråstarr.
Sen kom nästa lampa ännu närmare, professorns pannlampa, och instrumenten som började att peta på och i ögat. Det rörde sig både här och där, men det kändes inte någonting, inte ens när "dammsugaren" kom fram och skulle suga ut den gamla linsen. OK, när han skulle peta in den nya dubbelvikta linsen på 6 mm, som skulle in i det lilla hålet han jobbade i, på 2,5 mm, då spände det ordentligt så man fick skärpa sig för att ligga still, men det gjorde inte ont.
Linsen placerades på sin plats och lamporna ovanför mitt huvud ändrade skepnad och skärpa ju längre operationen pågick, för att sen bli riktigt klara när operationen var färdig, efter 20 minuter.
Jag leddes ut från operationsrummet av en värdinna och blev serverad en macka och en kopp te, satt där en kvart ungefär, och gav mig sedan ut på stan, gående mot hotellet.
Jag hade hamnat i en värld av rosa skimmer. Det nya ögat såg allt i rosa och hade lagt till två ljusa ringar runt alla lampor som lyste. Det var som att var döv och gå omkring i ett evigt fyrverkeri i rosa och magnesiumvitt.
Så nu vet man hur det är när man ser allt i rosa, det ska man visst göra när man är i en viss sinnesstämning, så där har man nog varit nån gång, men nu blev det mer påtagligt.
Men det oootroliga är att man kunde läsa med ögat efter en halvtimma om än i den kvinnliga färgen.
Var det kanske den feminina sidan som visade sig? Vem vet.
En sak som jag var lite orolig för var hemkomsten, jag har ju haft gråstarr under ca 30 år, och hur skulle jag reagera när jag fick se min fru igen, på riktigt, som jag gifte mig med för drygt 9 år sen. Skulle jag känna igen henne på stationen? Skulle jag få mitt livs chock?
Eftersom jag inte var helt säker på det så blev det så att jag gick till hennes jobb istället, och chansade på att jag skulle ge rätt person kramen. För Dig som undrar, så gick det bra, jag kramade rätt, tyckte jag i alla fall. Om jag däremot valde rätt när jag gifte mig, det kan Du fundera på, men jag säger som Bonden Anders, som söker fru, på TV, här i Dala-Husby, jag är nöjd, supernöjd.
Den rosa sidan försvann efter tre-fyra dagar ungefär, så det blev ett kort liv som fjolla, om man nu får säga så.
Var på återbesök för några dagar sedan och fick konstaterat att jag i stort sett har fått tillbaka fullsyn på höger, och att allt har läkt som det ska.
Idag var jag ute och gick med Frazze på våran vanliga morgonpromenad, minus 7 grader och jag struntade i att ta på mig glasögonen. Du vet säkert hur det är när det är kallt, stelfrusen näsa där glasögonen hängt och total gråstarr på glasen när man kommer in. Att nu kunna vara utan är en frihetskänsla, kanske inte att bara kunna vara utan hjälpglas, utan att man kan se allt klart.
I alla fall med ögat.
Oootroligt.
Kommentarer
Trackback
