pellenacken

 


                                                                
 

                        


Ja, det här är lite bilder från min minisemester med huzze och matte. Lång bilresa men det var det värt. Tänk att man får sova i sängen på semestern, men det var nog bara för att jag låg alldeles stilla. Som Ni ser så har jag jobbat, med gräset, tränat, gömt grejer och badat, precis som det ska vara på en semester. Huzze tror att jag har blivit utbytt mot nån annan hund, för jag har plötsligt blivit kolugn. Vad det nu betyder. Men för Er som vill veta, jag laddar bara.
Ser fram mot nästa semester, då ska jag lära mig att fiska, och sova mer i sängen, för det gör jag inte hemma.
Morr på Er
Frazze-Tazz

Innan Frazze kom hem trodde jag, att det här blir inget som helst problem, han kommer att vara precis som min förra rottweiler, Tiezon. Men ack vad jag bedrog mig.
Istället för Tiezon´s lugna temperament, en hund som lyssnade från första eller kanske från sjunde, stund, kommer ett litet 7 kilos, fyrbent troll på 8 veckor in, och tänker ta över hela familjen. Går igenom, nej fel, far igenom bottenvåningen som en raket, kastar ut käften till höger och vänster, mot allt som kommer i hans väg. Här gäller det att inte hamna ivägen för häcksaxen och sen att få stopp på den "lille", innan han skadar sig själv.
Det tog några dagar innan vi förstod att det inte gick att sätta honom på plats genom att ta tag i honom, det bara triggade, utan här krävdes det en annan taktik.
Det gällde att ta fram allt sitt kunnande och lite till.
Att ignorera blev nästa steg, vilket gjorde Frazze helt ställd, han undrade vad som hände och gav upp, ett tag, innan han kom tillbaka igen för att testa på nytt. På det här sättet nådde vi fram och kunde få kontakt.
Han är ibland en sån där "dampunge", det ska bara hända något, hela tiden. Finns bara en växel och det är överväxeln, som tur är så hoppar den ur ibland, och då somnar han.
Frazze var stressad, han var full i mjäll, såg ut som om nån hällt lite florsocker över honom.
Ny metod, Frazze ska varvas ner.
Man får sitta på golvet, ta bort dom flesta leksakerna, och sen bara kela och tycka om. Närhet, bara närhet. Hålla i famnen, gosa och få hunden att varva ner och att koppla av. Uppfödaren och min hundinstruktör tyckte också att det var rätt medicin, för att få slut på cirkusen.
Det är ganska skönt att göra så, för man blir ju påverkad själv också, meditationslikt fast med hund.
Ett bakslag har vi haft, efter ett par dar kom kvällen då "häcksaxen" gick igång igen. Frazze protesterade mot min behandling, att försöka lugna och jag kom ivägen för ett par vassa tänder när dom for förbi, blodvite uppstod, men det hör till när man har valp.
Det har nu gått lite över en vecka sen vi började och vi har redan sett ett väldigt bra resultat. En betydligt lugnare hund, en hund man kan ta i och kela med utan att fingrarna ska behöva komma i kläm. Frazze lyssnar och reagerar, när man säger till honom, han lär sig saker som inte bara är bus och är inte så blockerad längre.
Kloklippning funkade ju inte så bra förut, bara med mutor. Nu går det riktigt bra utan, bara en godis efter varje klippt tass, räcker bra.
Att kunna kela med honom, utan att han skulle hugga, efter en veckas lugn, trodde jag inte på, men det är verklighet nu.
Socialt är han annars en toppenhund, supertrevlig mot alla han träffar, både människor och hundar. Ska bara fram och hälsa, om han får. Nu är det bara att fortsätta med den här medicinen, så blir det nog "hund" av Frazze också. Är det inte rätt konstigt, att man aldrig får två likadana??
Det här låter säkert som om vi fått hem världens vilddjur, en galning som är jobbig hela tiden, men så är det förstås inte. Ni som har eller haft valpar, vet.
Det är bara när dessa ryck kommer, då är det svårt, och så här i början är det svårt ofta.
Den skönaste mysstunden och som alltid varit det, är när han precis vaknat, då bara kräver han närkontakt. Den kontakten lever man länge på, finns inget bättre.
Vi älskar våran Frazze över allt annat.

Då har vi varit på kennelträff, för första gången, i några dagar. En sak kan jag säga, det var väldigt svårt att se alla stora "rottisar", alldeles för många minnen dök upp. Samtidigt så var det ett bra sätt att bearbeta svårigheterna, jag tog så mycket kontakt som möjligt med andra hundar, och var figurant vid sökmoment, vilket gjorde att det kändes mycket bättre efter ett par dagar.
En annan sak som verkligen lyfte, var att vi, jag och Frazze tog hem Ranchmästerskapen i valpklassen, det värmde verkligen. Allra helst som jag inte hade en aning om att det skulle bli någon tävling för våra valpar som bara var 12 veckor. OK det var inte så många tävlande, men ändå, för mig kändes det som ett lyft.
Tävlingen hade 5 moment som skulle genomföras. En riktig domare var på plats för att det skulle utdelas rätt poäng för rätt utförd uppgift. Första momentet var "linförighet", där man ska gå med hunden i koppel i slalom mellan fyra personer, utan att man drar i kopplet. Hunden ska följa med utan tvekan. Frazze fick full pott, 10 poäng.
Andra övningen, en "kontaktövning" där det gäller att få kontakt med hunden, och att hålla kvar den under en stund.
Frazze fick en nia, han hittade en doft som var lite roligare än huzze.
Uppgift 3, var "inkallning". Hundföraren går bort 10 meter och lockar på hunden som ska komma direkt och snabbt. Frazze tog än en gång en 10:a.
Den fjärde var lite svårare, där skulle man göra "en valfri konst". Då vill man ju inte bara göra, sitt eller ligg, utan något som kan vara lite kul. Jag har lärt Frazze att göra något som jag kallar "dutta". Det börjar med att han sitter och sen ska han resa sig upp på bakbenen och trycka till min hand, som jag sträcker ut, med nosen, och sen sätta sig igen. Problemet är att han dom senaste gångerna, fuskat, och tagit stöd mot mitt ben, så jag var inte säker på om jag skulle göra den konsten eller bara en vanlig sitt. Eftersom min övning börjar med ett sättande, så har han ju gjort en konst, om det skulle misslyckas, så jag testade, och satte handen lite längre ut från min kropp än vanligt. Klockrent resultat, 10 poäng. Bra Frazze.
Nästa svåra var, "apportering", och det hade ju inte vi tränat något, men det hade ju inte hjälpt, för det var att ta upp en korvbit ifrån botten på en balja med lite vatten i. Det var svårt, brytningen i vattnet ställde nog till det för valparna, men alla klarade det, efter en stund och lite hjälp. Frazze fick efter en stund för sig att man skulle gräva upp den, i stället för att stoppa ner nosen, men gav upp med grävandet efter att ha misslyckats och stoppade ner nosen efter lite lockande av tävlingsledaren. 8 poäng, och tävlingen var klar. Pris utdelades, Frazze fick 3 leksaker och ett fint diplom, dom andra fick leksaker. På kvällen gick pipleksaken till dom sälla jaktmarkerna.
Sen fick valparna och alla andra hundar göra ett "uppletande". Det gick ut på att en massa olika typer av hundleksaker var utslängda på en stor gräsmatta. Varje hund släpptes lös, en och en förstås, för att hitta sin favorit, en jättekul övning som fick oss hundmänniskor att skratta många gånger, det fanns ju så många bra leksaker och det var ett riktigt "hundgöra" att hitta den som var "bäst". Kille hade jättesvårt att välja, fick tag i en mjukisand och även en kådishatt, la dom bredvid varandra och lyckades på något sätt få med bägge till låtsasmatte, som var Ann. Frazze som varit lite halvtaskig på att äta under dessa underbart soliga dagar, tog en hamburgare, en "mjukis"-leksak.
När dom äldre hundarna skulle göra sina övningar så var det förstås högre krav, och det är en fröjd för ögat att se när en hund följer husse eller matte i varje rörelse.
Sen var det föredrag och jobb inför instruktör och domare, med tillrättavisningar, och lite tips om hur man ska göra träningen lite lättare, om man kör fast. Sök och spårövningar ingick också i programmet, där man fick se hur en hund som kan, jobbar, och hur man lär en nybörjare att t ex hitta en person. Något som man såg var att hundarna älskade sina uppgifter, dom ville jobba till hundra %. Även dom som aldrig gjort övningen förut tändes av att få så mycket beröm och godis, och ville genast göra en gång till.
Vi hade en egen valpträff hemma hos oss för dom små, på söndagen, när dom andra var på utställning. Den träffen gick i fightens tecken. Frazze, en riktig buse, gick och muckade med dom andra hela tiden, tills någon gick med på inviten att slåss. Han vann väl ett par och gick ovavgjort några gånger mot Djingis (Karo), innan han fick en minnesbeta i ena tassen, rött kort, och blev invisad på eftermiddan, för resten av träffen.
Jag vill på det här sättet tacka Sara och Max, för några helt underbara dagar i träningens och samvarons tecken, både för hundar, hussar och mattar. En riktigt välorganiserad träff, som jag var lite skeptisk till innan vi kom dit, men det ändrades snabbt och nu ser jag/vi redan fram emot, nästa år, trots att vi har fått lite mera krav på oss.
Tack också till alla Er andra hundägare, det har varit jättekul att träffa Er.
Om inte tidigare, så ses vi nästa år.
Ha en skön sommar.
Tord