pellenacken

Innan Frazze kom hem trodde jag, att det här blir inget som helst problem, han kommer att vara precis som min förra rottweiler, Tiezon. Men ack vad jag bedrog mig.
Istället för Tiezon´s lugna temperament, en hund som lyssnade från första eller kanske från sjunde, stund, kommer ett litet 7 kilos, fyrbent troll på 8 veckor in, och tänker ta över hela familjen. Går igenom, nej fel, far igenom bottenvåningen som en raket, kastar ut käften till höger och vänster, mot allt som kommer i hans väg. Här gäller det att inte hamna ivägen för häcksaxen och sen att få stopp på den "lille", innan han skadar sig själv.
Det tog några dagar innan vi förstod att det inte gick att sätta honom på plats genom att ta tag i honom, det bara triggade, utan här krävdes det en annan taktik.
Det gällde att ta fram allt sitt kunnande och lite till.
Att ignorera blev nästa steg, vilket gjorde Frazze helt ställd, han undrade vad som hände och gav upp, ett tag, innan han kom tillbaka igen för att testa på nytt. På det här sättet nådde vi fram och kunde få kontakt.
Han är ibland en sån där "dampunge", det ska bara hända något, hela tiden. Finns bara en växel och det är överväxeln, som tur är så hoppar den ur ibland, och då somnar han.
Frazze var stressad, han var full i mjäll, såg ut som om nån hällt lite florsocker över honom.
Ny metod, Frazze ska varvas ner.
Man får sitta på golvet, ta bort dom flesta leksakerna, och sen bara kela och tycka om. Närhet, bara närhet. Hålla i famnen, gosa och få hunden att varva ner och att koppla av. Uppfödaren och min hundinstruktör tyckte också att det var rätt medicin, för att få slut på cirkusen.
Det är ganska skönt att göra så, för man blir ju påverkad själv också, meditationslikt fast med hund.
Ett bakslag har vi haft, efter ett par dar kom kvällen då "häcksaxen" gick igång igen. Frazze protesterade mot min behandling, att försöka lugna och jag kom ivägen för ett par vassa tänder när dom for förbi, blodvite uppstod, men det hör till när man har valp.
Det har nu gått lite över en vecka sen vi började och vi har redan sett ett väldigt bra resultat. En betydligt lugnare hund, en hund man kan ta i och kela med utan att fingrarna ska behöva komma i kläm. Frazze lyssnar och reagerar, när man säger till honom, han lär sig saker som inte bara är bus och är inte så blockerad längre.
Kloklippning funkade ju inte så bra förut, bara med mutor. Nu går det riktigt bra utan, bara en godis efter varje klippt tass, räcker bra.
Att kunna kela med honom, utan att han skulle hugga, efter en veckas lugn, trodde jag inte på, men det är verklighet nu.
Socialt är han annars en toppenhund, supertrevlig mot alla han träffar, både människor och hundar. Ska bara fram och hälsa, om han får. Nu är det bara att fortsätta med den här medicinen, så blir det nog "hund" av Frazze också. Är det inte rätt konstigt, att man aldrig får två likadana??
Det här låter säkert som om vi fått hem världens vilddjur, en galning som är jobbig hela tiden, men så är det förstås inte. Ni som har eller haft valpar, vet.
Det är bara när dessa ryck kommer, då är det svårt, och så här i början är det svårt ofta.
Den skönaste mysstunden och som alltid varit det, är när han precis vaknat, då bara kräver han närkontakt. Den kontakten lever man länge på, finns inget bättre.
Vi älskar våran Frazze över allt annat.