Galen Intution
Ja egentligen heter det ju GI och handlar om att man ska äta "rätt" för att kunna hålla vikten, eller att helt enkelt gå ner i vikt, på "längre" sikt.
Nu har denna galenskap slagit ner i mitt liv. Frugan har fått en "ny" idé, det ska bantas bort 5 kilo och metoden som ska användas är GI, ja Du förstår kanske hur det går, om inte så häng med så ska jag berätta.
Det började ganska snabbt med att gå ner, men inte var det kilona på kroppen som rasade, utan det var ca 10 kilo humör som försvann. Jag har ju Frazze som svansar runt bena på mig och kan vara lite bitsk ibland, men han får ju inte sälja program längre. Nu har det dykt upp ett nytt djur som är helt obestämbart, en rabiessmittad igelkott, på två ben, bestyckad med ett rivjärn av värsta sorten. Jag funderar på att sätta upp en ny skylt på grinden, (har en som talar om att vi har hund), på den nya ska det stå:
NI SOM HÄR INTRÄDER LÅTER HOPPET FARA.
Det hör också till saken, att hon inte behöver gå ner dom där kilona, (enligt mig), "Men det är ju mitt välbefinnande som gäller, eller??" får man till svar.
Sen blev det väl inte bättre när hon kollade sin BMI på en sajt, och fick svaret, "DU SKA HÅLLA KVAR DIN VIKT", (vad var det jag sa?).
Det fräste ännu en gång till, bakom tangenterna och det onda ögat for runt i rummet och försökte få en utmanare, men jag tittade plötsligt och förtjust ner i linsgrytan, med ett leende på läpparna.
Efter sen stund så sa hon "Nu blev det bättre". Vad som hände vet jag inte, men man kan ju misstänka att några viktiga kilon ändrats för att få det svar hon ville, men vad vet jag, min svaga sate.
Vi som är såna matglada och gourmetkänsliga varelser hur ska vi kunna gå över till att äta bönor, linser, råa morötter och andra GI-vänliga produkter. För självklart så följer ju jag med i galenskapen, vilket gett mig en helt annan syn på mat. Spännande med nya maträtter och faktiskt ruskigt gott, det hade jag inte kunnat tänka mig när man kollade igenom recepten första gången. För det är ju så att man bara kommit i kontakt med vissa bönor, såna där bruna med falukorv till, som gärna spelar en melodi eller två och parfymerar rummet efter några timmar. Men nu ska dom tillagas på andra sätt och det ska tillsättas "goda" tillbehör. Men Du, vem är det som går ner i vikt, just det, JAG, som egentligen behöver gå upp. Så för att motverka det så tar jag lite större portioner av godsakerna, och jag fortsätter att ta mina kvällsmackor. Ann klarar det ganska bra, att jag äter kvällsmackor, men hennes hunger gör sig påmind lite då och då.
"MAN BLIR JU FÖR HELVETE INTE MÄTT PÅ DEN HÄR DYNGAN", kom det rätt i mitt öra häromkvällen. Ja vad gör man? Hon tar ett par chokladkakor. GI? Tror inte det, men hon blir lugn ett tag, i allafall, så varför inte.
Hon kämpar och kämpar både med hunger och dåligt humör, för självklart så reagerar jag när hon kommer hem och fräser istället för att säga hej, och tycka att det är skönt att träffa just mig, den så kallade mannen i hennes liv. Helgen närmar sig och då får man fuska, och det ska Du veta att vi gör, såser och potatis med något onyttigt tillbehör. Några glas vin slinker ner i strupen och kanske till och med en god whisky. Sen när söndagskvällen är här, då kommer GI-tänkandet tillbaka igen och gräver en grop i förhållandet, matförhållandet.
Måndag igen, "damen" kommer hem från yoga-kursen och ser så där kall ut, för så är det efter yoga-timmen, man fryser. Matfrågan kommer, "Blir det nåt gott ikväll??" Jag säger dom magiska två bokstäverna och sen är det helt andra isbitar till ögon som möter mina.
Vart tog kärleken vägen??
Men nu har jag fått svaret, svaret på varför humöret går ner till knäna och inte vill vända tillbaka igen. Det är GI-matens fel. Man tar ju bort kolhydraterna från kosten och dom är ju hjärnans energi, utan kolhydraterna så åker mungiporna ner och man får svårt att koncentrera sig bl a. I och för sig kan väl mungiporna vara nere ändå, men då är det väl nåt annat fel, som man inte förstår sig på.
Tänk på det och behåll Din trivselvikt, om inte bara för att rädda Din kompis på andra sidan bordet, som älskar Dig precis som Du är. Man kan ju kombinera GI-maten med lite hjärnenergi, eller hur??
Lycka till
Tord
Nu har denna galenskap slagit ner i mitt liv. Frugan har fått en "ny" idé, det ska bantas bort 5 kilo och metoden som ska användas är GI, ja Du förstår kanske hur det går, om inte så häng med så ska jag berätta.
Det började ganska snabbt med att gå ner, men inte var det kilona på kroppen som rasade, utan det var ca 10 kilo humör som försvann. Jag har ju Frazze som svansar runt bena på mig och kan vara lite bitsk ibland, men han får ju inte sälja program längre. Nu har det dykt upp ett nytt djur som är helt obestämbart, en rabiessmittad igelkott, på två ben, bestyckad med ett rivjärn av värsta sorten. Jag funderar på att sätta upp en ny skylt på grinden, (har en som talar om att vi har hund), på den nya ska det stå:
NI SOM HÄR INTRÄDER LÅTER HOPPET FARA.
Det hör också till saken, att hon inte behöver gå ner dom där kilona, (enligt mig), "Men det är ju mitt välbefinnande som gäller, eller??" får man till svar.
Sen blev det väl inte bättre när hon kollade sin BMI på en sajt, och fick svaret, "DU SKA HÅLLA KVAR DIN VIKT", (vad var det jag sa?).
Det fräste ännu en gång till, bakom tangenterna och det onda ögat for runt i rummet och försökte få en utmanare, men jag tittade plötsligt och förtjust ner i linsgrytan, med ett leende på läpparna.
Efter sen stund så sa hon "Nu blev det bättre". Vad som hände vet jag inte, men man kan ju misstänka att några viktiga kilon ändrats för att få det svar hon ville, men vad vet jag, min svaga sate.
Vi som är såna matglada och gourmetkänsliga varelser hur ska vi kunna gå över till att äta bönor, linser, råa morötter och andra GI-vänliga produkter. För självklart så följer ju jag med i galenskapen, vilket gett mig en helt annan syn på mat. Spännande med nya maträtter och faktiskt ruskigt gott, det hade jag inte kunnat tänka mig när man kollade igenom recepten första gången. För det är ju så att man bara kommit i kontakt med vissa bönor, såna där bruna med falukorv till, som gärna spelar en melodi eller två och parfymerar rummet efter några timmar. Men nu ska dom tillagas på andra sätt och det ska tillsättas "goda" tillbehör. Men Du, vem är det som går ner i vikt, just det, JAG, som egentligen behöver gå upp. Så för att motverka det så tar jag lite större portioner av godsakerna, och jag fortsätter att ta mina kvällsmackor. Ann klarar det ganska bra, att jag äter kvällsmackor, men hennes hunger gör sig påmind lite då och då.
"MAN BLIR JU FÖR HELVETE INTE MÄTT PÅ DEN HÄR DYNGAN", kom det rätt i mitt öra häromkvällen. Ja vad gör man? Hon tar ett par chokladkakor. GI? Tror inte det, men hon blir lugn ett tag, i allafall, så varför inte.
Hon kämpar och kämpar både med hunger och dåligt humör, för självklart så reagerar jag när hon kommer hem och fräser istället för att säga hej, och tycka att det är skönt att träffa just mig, den så kallade mannen i hennes liv. Helgen närmar sig och då får man fuska, och det ska Du veta att vi gör, såser och potatis med något onyttigt tillbehör. Några glas vin slinker ner i strupen och kanske till och med en god whisky. Sen när söndagskvällen är här, då kommer GI-tänkandet tillbaka igen och gräver en grop i förhållandet, matförhållandet.
Måndag igen, "damen" kommer hem från yoga-kursen och ser så där kall ut, för så är det efter yoga-timmen, man fryser. Matfrågan kommer, "Blir det nåt gott ikväll??" Jag säger dom magiska två bokstäverna och sen är det helt andra isbitar till ögon som möter mina.
Vart tog kärleken vägen??
Men nu har jag fått svaret, svaret på varför humöret går ner till knäna och inte vill vända tillbaka igen. Det är GI-matens fel. Man tar ju bort kolhydraterna från kosten och dom är ju hjärnans energi, utan kolhydraterna så åker mungiporna ner och man får svårt att koncentrera sig bl a. I och för sig kan väl mungiporna vara nere ändå, men då är det väl nåt annat fel, som man inte förstår sig på.
Tänk på det och behåll Din trivselvikt, om inte bara för att rädda Din kompis på andra sidan bordet, som älskar Dig precis som Du är. Man kan ju kombinera GI-maten med lite hjärnenergi, eller hur??
Lycka till
Tord
Kommentarer
Trackback
