Då var det gjort
Var på Falu Djursjukhus i dag och ögonlyste Frazze.
Har gruvat mig en del för att sätta foten där igen, eftersom det var där som Tiezon gick bort för snart två år sedan.
Kommer än idag ihåg hur jag gick över parkeringen med hans halsband i handen och tänkte helt ovetande: Tänk om jag aldrig får se honom mer. Tänk om han dör från mig.
Men den känslan gick rätt så bra att tygla, och det har jag väl Frazze att tacka för.
För när han hade fått sina ögondroppar som skulle vidga pupillerna, så gick vi till väntrummet. Allt var lugn och ro, jag skrev i lite information och sen small det.
Ut från en korridor så kommer en matte och hennes, vad det nu var, den morrade till åt Frazze och sen var cirkusen igång.
Pennan flög i en båge genom luften, och pärmen jag hade i knäet for ner på golvet och öppnade sig, när Frazze svarade upp. Sen blev det ett jäkla liv en kort stund. Frazze kom bara två decimeter, men han hade nog gärna kommit ända fram.
På det sättet så satte han respekt i hela väntrummet på, typ en minut.
För det är så, Frazze sätter man sig inte på.
Hur snäll och social som helst, men om någon morrar åt honom, då fattar han humör.
Sen lade han sig på golvet under min stol på sida och tog det lugnt.
Huzzes solstråle.
Frazze har haft en riktigt skön stil under en tid, man börjar förstå hur bra han kommer att bli när hans hjärna har vuxit ikapp "skalet".
Allt har fungerat perfekt, han har gått fint och inte brytt sig om andra människor eller djur. Visst har man fått väcka honom och fuskat med lite avledande, men när man väl fått kontakten så har allt funkat perfekt.
Han har inte hoppat in i den "röda" zonen på en gång.
Men......
Sista två veckorna så har det blivit lite bakhalt igen, och jag undrar om jag skulle kollat öronen på honom istället för ögonen.
För ser gör han ju, det vet man, och ser man på honom, när öronen skjuts framåt vid intresse. Däremot höra när man ska ha kontakt, det kan vara lögn i helsike.
Han är ju bara 2 år så det är ju saker som går upp och ner, och man gläds verkligen åt varje positivt steg i rätt riktning, även om det är små små steg.
Hur gick ögonlysningen då??
Helt perfekt, väldigt duktig när "vetten" lyste och tittade och inga som helst problem med ögonen.
Skönt.
Allt för nu
Ha e
Tord och en vilt snarkande Frazze
Har gruvat mig en del för att sätta foten där igen, eftersom det var där som Tiezon gick bort för snart två år sedan.
Kommer än idag ihåg hur jag gick över parkeringen med hans halsband i handen och tänkte helt ovetande: Tänk om jag aldrig får se honom mer. Tänk om han dör från mig.
Men den känslan gick rätt så bra att tygla, och det har jag väl Frazze att tacka för.
För när han hade fått sina ögondroppar som skulle vidga pupillerna, så gick vi till väntrummet. Allt var lugn och ro, jag skrev i lite information och sen small det.
Ut från en korridor så kommer en matte och hennes, vad det nu var, den morrade till åt Frazze och sen var cirkusen igång.
Pennan flög i en båge genom luften, och pärmen jag hade i knäet for ner på golvet och öppnade sig, när Frazze svarade upp. Sen blev det ett jäkla liv en kort stund. Frazze kom bara två decimeter, men han hade nog gärna kommit ända fram.
På det sättet så satte han respekt i hela väntrummet på, typ en minut.
För det är så, Frazze sätter man sig inte på.
Hur snäll och social som helst, men om någon morrar åt honom, då fattar han humör.
Sen lade han sig på golvet under min stol på sida och tog det lugnt.
Huzzes solstråle.
Frazze har haft en riktigt skön stil under en tid, man börjar förstå hur bra han kommer att bli när hans hjärna har vuxit ikapp "skalet".
Allt har fungerat perfekt, han har gått fint och inte brytt sig om andra människor eller djur. Visst har man fått väcka honom och fuskat med lite avledande, men när man väl fått kontakten så har allt funkat perfekt.
Han har inte hoppat in i den "röda" zonen på en gång.
Men......
Sista två veckorna så har det blivit lite bakhalt igen, och jag undrar om jag skulle kollat öronen på honom istället för ögonen.
För ser gör han ju, det vet man, och ser man på honom, när öronen skjuts framåt vid intresse. Däremot höra när man ska ha kontakt, det kan vara lögn i helsike.
Han är ju bara 2 år så det är ju saker som går upp och ner, och man gläds verkligen åt varje positivt steg i rätt riktning, även om det är små små steg.
Hur gick ögonlysningen då??
Helt perfekt, väldigt duktig när "vetten" lyste och tittade och inga som helst problem med ögonen.
Skönt.
Allt för nu
Ha e
Tord och en vilt snarkande Frazze
Världens bästa jobb eller............
Tror faktiskt att jag har det, om man tänker på mysfaktorn.
Tänk själv, en knastrande brasa, en skön värme som sprider sig mot kroppen, och att låta tankarna vindla iväg i sina irrbanor.
Finns det något bättre??
Ska väl vara att få ligga på en fäll med ett gott glas rött då, för det får jag inte göra på jobbet. Men i morse så längtade jag till att få ställa mig framför ugnen.
Klockan ringde 03.50, klädde snabbt på mig och slängde ett getöga på termometern, jag trodde inte mina ögon.
I helgen så var vägarna bara, och man började tänka på att sätta sig på den motordrivna tvåhjulingen, med vinden blåsande i det helt obefintliga håret, men det var då det.
Nu är nu, och termometern hade frusit fast på minus 18, i slutet på mars, ganska ovanligt eller hur, åtminstone här. OK, det var -11 igår kväll när vi var ute med Frazze, men 18, det är ju löjligt.
Som sagt, så tycker jag att jag har ett bra jobb där man kan stå och njuta framför brasan och grädda knäcke.
Luktar gott gör det också.
Däremot så har vi en i familjen som älskar när det är snö, och vill verkligen att det kommer mer och att den stannar kvar över midsommar, kan jag tänka.
Kolla in glädjeskuttet, när det kom snö i måndags.
Idag blir det att elda en hel del hemma också, och njuta av den underbara solen, kanske blir en liten meditationsstund mot köksväggen.
Tror att det blir en 40 minuter på spikmattan också, framför brasan förstås.
Ha e
Tord
Tänk själv, en knastrande brasa, en skön värme som sprider sig mot kroppen, och att låta tankarna vindla iväg i sina irrbanor.
Finns det något bättre??
Ska väl vara att få ligga på en fäll med ett gott glas rött då, för det får jag inte göra på jobbet. Men i morse så längtade jag till att få ställa mig framför ugnen.
Klockan ringde 03.50, klädde snabbt på mig och slängde ett getöga på termometern, jag trodde inte mina ögon.
I helgen så var vägarna bara, och man började tänka på att sätta sig på den motordrivna tvåhjulingen, med vinden blåsande i det helt obefintliga håret, men det var då det.
Nu är nu, och termometern hade frusit fast på minus 18, i slutet på mars, ganska ovanligt eller hur, åtminstone här. OK, det var -11 igår kväll när vi var ute med Frazze, men 18, det är ju löjligt.
Som sagt, så tycker jag att jag har ett bra jobb där man kan stå och njuta framför brasan och grädda knäcke.
Luktar gott gör det också.
Däremot så har vi en i familjen som älskar när det är snö, och vill verkligen att det kommer mer och att den stannar kvar över midsommar, kan jag tänka.
Kolla in glädjeskuttet, när det kom snö i måndags.
Idag blir det att elda en hel del hemma också, och njuta av den underbara solen, kanske blir en liten meditationsstund mot köksväggen.
Tror att det blir en 40 minuter på spikmattan också, framför brasan förstås.
Ha e
Tord
Bakslag
Det kan man verkligen säga.
Hann väl bara lägga in mitt förra inlägg om den härliga våren som var i antågande, när jag såg att det kommer ner mer av det vita möglet. 
Det var ett bakslag. Jag som började att räkna med hundpromenader i/på leriga, geggiga vägar med en härlig doft av böndernas utkastade dynga.
Änt´e härlet?
Men vi får väl vänta ett tag till. "Den som väntar på nåt gott, den får vänta länge".
Sen tillbaka till min ålder, den är ju också bara en sifferkombination, faktiskt en kombination som stämmer överens med mitt födelseår. Som också blir mitt nyvunna lyckotal om man lägger ihop dom.
Där fick Du lite att grunna på, eller va??
Får Du inte ihop det så går det ju att tjuvtitta.
Sen kan man ju fråga sig, hur viktigt är det med en sifferkombination, egentligen??
Ska väl vara till sömmersketipset, eller till travet i helgen, för där behövs det nog några bra siffror.
V75,an går ju i Momarken, Mysen, Norge.
Ha e
Bröllop
Tänk, då var det dags.
När ens barn ska gifta sig, då blir det lätt att man tänker till lite om sin egen ålder. Man blir påmind liksom.
Äldsten, vi kan kalla honom så, eller också tar vi namnet Matz, för det heter han.
Född 770707 och ska gifta sig 090909, häftigt vad?
Siffror kan betyda väldigt mycket, och i det här fallet så är sifferkombinationen extra viktig.
7,an blev mitt turnummer när Matz blev till, och nu kommer jag nog att lägga till 9,an också.
Bröllopet kommer att ske där han bor, i Bryssel, och kommer därför inte att bli på samma vis som om han skulle ha gift sig i Sverige.
I Belgien så är det om inte jag minns helt fel, att man går till, typ borgmästaren och genomför vigselakten, och sen blir det 3 stycken mottagningar, varav den sista blir med mat och galej.
Hur som helst så kommer det att bli häftigt och farzan kommer säkert att få en tår i ögonvrån, för sån är jag.
En blödig jäkel.
Som tur är så kommer det att bli en fest i Sverige också, så att alla hans svenska polare och polarinnor kan vara med på lite kul.
Matz tjej, Indiana, är en helt underbar tjej, och dom passar så bra ihop. Det är väl så man ska säga om man är förälder, eller hur? I det här fallet så är det lätt att "ljuga", för det är helt sant.
En tjej som har mycket vilja och starka mål i sitt liv, precis som Matz, så det bådar verkligen gott för den nya familjen.
Så jag börjar väl lite granna i förväg med att säga: GRATTIS
Jag har väntat på den dagen.
OCH
Våren är på väg.
Kan det bli mycket bättre??
När ens barn ska gifta sig, då blir det lätt att man tänker till lite om sin egen ålder. Man blir påmind liksom.
Äldsten, vi kan kalla honom så, eller också tar vi namnet Matz, för det heter han.
Född 770707 och ska gifta sig 090909, häftigt vad?
Siffror kan betyda väldigt mycket, och i det här fallet så är sifferkombinationen extra viktig.
7,an blev mitt turnummer när Matz blev till, och nu kommer jag nog att lägga till 9,an också.
Bröllopet kommer att ske där han bor, i Bryssel, och kommer därför inte att bli på samma vis som om han skulle ha gift sig i Sverige.
I Belgien så är det om inte jag minns helt fel, att man går till, typ borgmästaren och genomför vigselakten, och sen blir det 3 stycken mottagningar, varav den sista blir med mat och galej.
Hur som helst så kommer det att bli häftigt och farzan kommer säkert att få en tår i ögonvrån, för sån är jag.
En blödig jäkel.
Som tur är så kommer det att bli en fest i Sverige också, så att alla hans svenska polare och polarinnor kan vara med på lite kul.
Matz tjej, Indiana, är en helt underbar tjej, och dom passar så bra ihop. Det är väl så man ska säga om man är förälder, eller hur? I det här fallet så är det lätt att "ljuga", för det är helt sant.
En tjej som har mycket vilja och starka mål i sitt liv, precis som Matz, så det bådar verkligen gott för den nya familjen.
Så jag börjar väl lite granna i förväg med att säga: GRATTIS
Jag har väntat på den dagen.
OCH
Våren är på väg.
Kan det bli mycket bättre??
