Anette, min svägerska, har somnat
Det gör mig så ont att veta, att det har tagit slut
Livet har en ände, men varför måste den vara så grym
Här sitter vi kvar och stirrar, in i ingenting
Och undrar, vad som hände
OK, vi har vetat att prognoserna inte sett så ljusa ut
Men vi har alltid haft ett stort hopp, inom oss
För en tid sedan, så fick vi däremot domen
Ett slag i ansiktet, vi lyssnade, men fattade inget ändå
Eller, ville inte förstå
Sakta sjönk orden in, och det blev total kaos
Anette, denna starka, underbara människa
Skulle gå ifrån oss, det är inte sant
Du var alldeles för ung, hade fortfarande mycket kvar att göra
Jag kommer att minnas DIG, Anette
Som en glad och fin människa, arbetskamrat och svägerska
Med en enorm, kämpaglöd
Kommer aldrig att glömma Ditt glada, skinande ansikte
Varje gång vi träffades
TACK Anette, för att Du lyst upp en del av mitt liv
Frazze
Värmen och solen har jag inget alls emot, tycker att det aldrig kan bli för varmt, men Frazze däremot han har nog egentligen bara en favoritställning just nu.
Eller som här med sin bästa kompis Zpokie
Fast lipar man åt Zpokie, då laddar hon "bössan"
Vintern var det ja, det var ju lite enklare då. Inga fästingar, ingen tå som var ur led och inga våteksem.
Frazze fick en ordentlig infektion efter en fästing för ett litet tag sen, som var ett litet helsike att få bukt med, eftersom den satt så han kunde klia sönder sig hela tiden. Försökte med både tratt, bandage och "socka" på tassen han kliade med, men som Du förstår så gick alla försök på skit. Tratten for i bitar efter 10 sekunder, bandaget satt väl på ungefär lika länge och "sockan" lyckades han slita av sig rätt fort också. Till slut fick jag tag på en bra salva som både stoppade kliet och tog hand om läkningen på ett bra sätt, när jag hade klämt ut varet.
Strax efteråt så började han halta ordentligt på höger fram, kunde knappt stödja på tassen. Jag kände igenom flera gånger om dagen, men utan att han sa ett pip eller visade att jag träffade på var det onda satt.
Faan för att ha Rottweiler, en så pass tålig hund.
Han haltade mindre och mindre, så jag beslutade att inte gå till "vetten", men sökte igenom honom flera gånger om dagen ändå. Sen en dag så kände jag att det var något som inte stämde i tassen, en tå som inte kändes rätt. Jag jämförde med motsvarande på andra tassen och mycket riktigt, den var ur led. Massage av tån och leden en stund, och det small till, tån hoppade rätt och jag hade på en gång en hund som blev heltokig och for runt som han hade eld i baken. Lekfull igen.
Just nu har han våteksem som började med en liten punkt, så jag trodde det var en fästing som han fått ännu en infektion av, sen spred det sig snabbt och blev en rätt stor "fläck". Nu vätskar det inte längre eftersom jag behandlar det med alsollösning som är uttorkande och en cortisonkräm, (dactacort) som är svampdödande och uttorkande. Så om någon vecka så får vi ta tag i nästa problem som dyker upp, för alltid dyker det upp något, eller hur!??
Därför tänker vi tillbaka på vintern och kylan, då Frazze var problemfri och orkade vara aktiv.
Ha e bäst
Tord, Ann-Marie, Frazze och Zpokie
